Det var en måndag och i efterhand förstod du inte hur du hamnade där. Men du bar din bästa klänning och du hade målade läppar och du såg tilltalande på ett sätt som bara uppkommer efter tre glas champagne. Nu var du på ditt fjärde och din frisyr hade lossnat en aning.

Musiken var hög och i det dunkla ljuset som skars av stroboskopets snabba puls letade två ögon efter två andra ögons uppmärksamhet och även om det var det verkliga livet och inte en film, så fann de två par ögonen varandra. Hon viskade i ditt öra och en eller flera timmar gick.

Det var nästan så du glömde bort det som pågick utanför den lilla bubblan, där bara hon som stod mitt emot existerade. Musiken som pulserade genom kroppen var bara bakgrundsmusik till filmen där ni spelade huvudrollerna.