Letandet efter det konstanta
Jag var på en dejt häromdagen. Det var tillräckligt och fasligt fint, men inte dundrande, spektakulärt eller hjärtknipande. Mina känslor är satta på mute, så jag undviker att lova mer än jag kan stå för. Jag tänker att det är något bra. Att man måste ta varandra på allvar.
Postat av: Fia
Det kan förgylla en stund, en kväll eller en tid utan att vara så dundrande. Man kan bli glad och både ge och få ny energi utan att lova någonting alls.
