I helgen var jag ute och festade och eftersom alla känner alla så blev vi snabbt ett stort gäng. Jag fick en oväntad flirt och jag var obekväm med att svara ja när hon frågade om det finns någon annan. Hon som döljs i mina hemliga rum. Så jag svarade nej.

Jag har dansat med blåsten och på lätta fötter hoppat över skarvarna. Det har varit underbara dagar, solsken mot lavendelhimmel och bara en lätt kyla. Nu ska det visst bli kallare. Det finns ingen förväntan, ingen förhoppning och inga kommande månader. Jag vet inte vad som är hemma och vad som är borta, försöker tänka att jag åker till istället för ifrån.

Jag har ändå vetat hela tiden att vissa saker är som biblioteksböcker, man får bara behålla dem en viss tid, annars blir det till att böta. Jag tänker inte längre låtsas annat.