Det känns som att allt är lite suddigt i ögonkanterna. Det är jobbigt och slitsamt att längta när man inte vet om det tjänar något till. Jag menar att världen känns vacker och gränserna är hårfina och balanserna skitknepiga och jag trillar över och tillbaka mest hela tiden. Men eftersom jag inte vågar, så formulerar jag aldrig orden högt. Därför kommer jag heller inte att få känna hennes läppar mot mina några fler gånger.