Min farfar dog den 27 juni, han blev 90 år och 18 dagar och jag var med honom minutrarna innan det hände. Förloppet gick väldigt snabbt och oväntat. Trots att han inte var vid medvetande det sista dygnet, så sa jag till honom att han inte behövde kämpa mer för våran skull, att det var okej att släppa taget. Sen pussade jag honom på pannan och skulle åka hem en stund. Jag hade bara hunnit ner till sjukhusgaraget när min pappa ringde och sa att farfar hade tagit sitt sista andetag.

 

Han är väldigt saknad. Jag är samtidigt glad över att han slapp lida och fick leva ett friskt, långt liv i sitt eget hem ända fram till slutet. Nu är han tillsammans med farmor igen på andra sidan.