Drabbades av det märkligaste idag; lusten att springa i regn. Innan jag hunnit fatta vad jag gjorde hade jag dragit på mig träningskläderna och efter tre kilometer skog var jag nästan löjligt nöjd med mig själv. Kroppen vill plötsligt sitt, liksom. Så det är härligt att vara jag idag. Med vänner som mina och med en kropp som är på väg åt rätt håll igen.