I somras lärde jag känna en namne, hon hade nyss kommit hem från Australien där hon bott i sju år och gjort sig en karriär som bankchef. Hon är en mjuk men tuff tjej. Privat hade hon blivit slagen gul och blå av sin pojkvän men slutligen funnit kraft att bryta med det destruktiva, samma dag som han för första gången lät sin son se slagen. Idag fick jag beskedet av att hon, 30 år ung, drabbats av en massiv hjärnblödning under gårdagen och nu ligger nedsövd på sjukhus. Det känns så orättvist att någon som har kämpat så mycket de senaste åren, ska drabbas så hårt på nytt. Men livet är inte rättvist. Det är förgängligt och händelser som denna får en att tänka till en extra gång. På vad som är värt att kämpa för.