Jag saknar mig själv
Det har varit ett av de tyngsta åren som jag någonsin haft. Jag har varit väldigt trött, känt mig svag och ledsen, haft huvudvärk, gått med en slags utmattningskänsla. Jag har märkligt nog slutat förvänta mig att jag ska bestå av glädje som grundkänsla igen, accepterat att det är så här jag har det nu.
Snart slänger jag nog alla kläderna och rakar av mig håret. För jag är så trött på att vara inuti mig själv och så trött på att jag varje dag vrider och vänder mig framför spegeln, griper tag i min mage, tittar på hur låren flyter ut.
Jag tänker på 2013 som året då jag gömde mig. Mest för att inse att ingen letade. Så nu längtar jag faktiskt lite ihjäl mig efter att detta värdelösa jävla skitår ska ta slut.Den som var mitt gamla jag dog i en liten gråtande hög på den ensammaste juldagen i mannaminne för fyra år sedan. Efter det har jag aldrig riktigt hittat mig själv igen. Allt jag dittills hade trott på och stärkts av visade sig vara lite mindre vackert än jag hade trott. Den tillit och fullständiga lojalitet jag alltid hade känt var inte så mycket värt, visade det sig.
Men även vi tunnhudade hittar nya sätt att överleva, eller hur?
Vissa perioder är nog sådär hopplösa, jag känner igen det. Jag önskar dig ett fantastiskt 2014 med många nya vackra tankar och glada känslor. Kram M
