Bränt broar jag inte ens är säker på att jag har kvar
Det är så varmt om kvällarna nu. Vi borde egentligen sitta vid vatten och dricka vin, luta oss mot varandra när vi skrattar. Hennes ljusa ögon borde inte vara så aviga längre, jag borde kunna hålla mig från att halka över orden med alltför stora känslor. Borde kanske hunnit sluta med att känna mig övergiven och tillfrisknat från mitt ilskna tillstånd. Vi borde kanske ses.
Jag har ingen vettig kommentar till det här, men kan inte låta bli att tala om att jag alltid måste titta in här för att läsa det du skriver. Du skriver så vackert och hittar alltid så fantastiska uttryck för att beskriva både glädje, sorg, längtan, besvikelse och trötthet. Jag väntar fortfarande på din bok. När du ger ut den kommer den att få en hedersplats på min hylla.
Vissa dagar ser jag alla möjligheter som öppnas av att bli lämnad. Andra dagar så önskar jag att det aldrig skulle ta slut. Att det inte spelar någon roll om vi passar ihop.
I de bästa av relationer så blir ett plus ett lika med tre. Men när vi inte ens blir två utan mera som ett och ett halvt då kostar det mer energi än man får tillbaka och då är det lika bra att gå skilda vägar.
Detta är min historia men av dina inlägg så får jag känslan att du borde hitta någon annan. Någon som ger dig mer än vad du ger tillbaka...
