Tappa styrkan och fortfarande hitta skrattet
Varför är det inte alltid lediga dagar med vindrickande i hyreslägenheter på söder och varför är det inte alltid soldis i novemberkyla när promenaden går längs söder mälarstrand?
Varför dånar inte utelivet jämt innan midnatt, på ett lugnande sätt, när en styr stegen längs kullerstensgator? Varför träffar en inte alltid gamla vänner som ser detaljerna, men ändå behöver påminnas om det som var för längesedan? Varför är inte känslorna enbart mjuka längst upp i ett gammalt trapphus med utsikt över taken?
Det är förstås för att en behöver oroliga nätter, brister och misstro att duga, för att uppskatta det där andra. Det är förstås därför gamla förälskelser går vidare. Därför som knäna blir blåslagna när en snubblar i något som ändå är ett gemensamt framåt.
Det är förstås för att en behöver oroliga nätter, brister och misstro att duga, för att uppskatta det där andra. Det är förstås därför gamla förälskelser går vidare. Därför som knäna blir blåslagna när en snubblar i något som ändå är ett gemensamt framåt.
Det är helt i sin ordning.
/ 1 Kommentarer
Framåt
Jag är sjuttiotvå år gammal med rött hår och ljusa kläder. I ett hus intill salta vågor på västkusten bor jag tillsammans med en Någon som jag verkligen vill vara med. Vi har inte bara råkat fastna med varandra för att vi är två människor som är rädda för att bli gamla på egen hand.
Ibland högläser vi böcker under täcket med en ficklampa för att det känns mer spännande så. Ibland somnar vi när vi sitter och ser på dokusåpor med en filt över våra ben, ibland bråkar vi om småsaker, ibland sitter vi på barer och stirrar varandra rakt in i ögonen. Fascineras över att vi fortfarande kan fascineras av varandra.
Det är hen, min Någon, som brukar gå ner till bageriet för att köpa brödet och det är min Någon som brukar låta svårmodiga sångerskor sjunga i den musikspelare som för tiden är modern. Jag är en av de där knäppa pensionärerna som fortsätter klättra längs klippor för den bästa havsutsikten, trots att kroppen kanske inte riktigt bär.
På tisdagar äter jag kladdkaka med ett gäng vänner och på torsdagar håller jag i en kurs för kreativt skrivande. Ärligt talat är det ganska prestigefullt att få ha mig som lärare, i min bokhylla står nämligen böcker som jag själv har skrivit.
En helg, ett liv
Igår var jag ute på stan, åt god middag och såg sen en efterföljande fantastisk konsert med Melissa Horn. Under kvällen avhandlades viktiga delar av livet. Skratt och allvar, kärlek och käftsmällar. Min själ är lite trött fortfarande. För ibland, som idag, är jag så upptagen med att fundera över och analysera sönder saker att jag glömmer bort att bara vara. Trots att jag vet att det är först då som allt blir småsaker igen.
Fars dag
Hej. Min pappa har nyligen blivit femårsfriskförklarad från sin cancer! Föräldrar borde få vara självklara.
Luftrummet
Nu ligger nästa del av livet oprövat och slätt framför mig, det ser förrädiskt lugnt ut, som havet efter storm. När den fortfarande ligger kvar i ens blick, men känslan har mojnat, då är det dags att doppa tårna igen. Låt vindarna komma, låt vågorna slå. Låt de stora fiskarna ur havets djup närma sig ytan. Jag är beredd.
