Framåt
Jag är sjuttiotvå år gammal med rött hår och ljusa kläder. I ett hus intill salta vågor på västkusten bor jag tillsammans med en Någon som jag verkligen vill vara med. Vi har inte bara råkat fastna med varandra för att vi är två människor som är rädda för att bli gamla på egen hand.
Ibland högläser vi böcker under täcket med en ficklampa för att det känns mer spännande så. Ibland somnar vi när vi sitter och ser på dokusåpor med en filt över våra ben, ibland bråkar vi om småsaker, ibland sitter vi på barer och stirrar varandra rakt in i ögonen. Fascineras över att vi fortfarande kan fascineras av varandra.
Det är hen, min Någon, som brukar gå ner till bageriet för att köpa brödet och det är min Någon som brukar låta svårmodiga sångerskor sjunga i den musikspelare som för tiden är modern. Jag är en av de där knäppa pensionärerna som fortsätter klättra längs klippor för den bästa havsutsikten, trots att kroppen kanske inte riktigt bär.
På tisdagar äter jag kladdkaka med ett gäng vänner och på torsdagar håller jag i en kurs för kreativt skrivande. Ärligt talat är det ganska prestigefullt att få ha mig som lärare, i min bokhylla står nämligen böcker som jag själv har skrivit.
