Jag lämnar tryggheten och styr mot havet

Måste ta mig till havet. Titta om det ligger kvar. Klappa på det med ögonen. Kära havet. Bästa vännen. Styggaste fienden. Det öppna, det vilda, det vackra, oändliga. 

Överhuvudtaget är jag svag för vidder och himlar. Stort och svindlande och fritt och man ska kunna färdas tills man smälter ihop med allt och inte längre vet var man börjar och slutar. Så jag styr hem till havet med en främmande men ändå hemtam sång i bröstet. En sång om något helt annat.


Skriv vad du har på hjärtat här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0