Västkustvindar

Där låg hon. Lugnt, tryggt, mäktigt och stilla. Som om det inte gått en enda dag sen sist. Som om det alltid varit det mest naturliga i världen att hon alltid ska finnas kvar där när jag kommer. Sådan är hon. Havet.



Skriv vad du har på hjärtat här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0