Det är ett år sedan snön kom
Det gör ingenting att det inte kommer någon snö, jag tar gärna en mild vinter i år. Jag börjar äntligen känna igen. Det gör mig ledsen, jag är gråtig. Vardagen kostar för mycket, kroppen är fortfarande inte på min sida.
Jag tar hand om barnen, sorterar foton, ligger i soffan och kollar på film. Tvingar mig själv ut ur bekvämlighetszonen, för att träffa okända och kända ansikten eftersom psykologen menar att det gör gott. Av samma anledning tränar jag med allt jag har och är, vilket just nu inte är mycket mer än en urlakad längtan och en protesterande hälsporre.
Jag har fått ett nytt hallgolv, är nervös inför byte av jobb och har börjat skriva lite mer. Om det är någonting jag kan lyckas med så måste det vara att skriva några ord ibland. Börjar väl såhär.
