Jag tar en paus här
Jag vill inte radera den men... det måste hända någonting. Jag vill inte behöva anpassa texten. Mitt engagemang måste vara ärligt. Det är själva grundsubstansen i det här. Att jag är ärlig.
Med det här vill jag också vara ärlig mot er som läser och säga som det är: Vi har en livskris, jag och bloggen.
Nej, vad tråkigt! Dina fantastiska formuleringar har trollbundit mig mer än en gång. Världen blir lite gråare utan vackra ord.
Känner du så gör du säkert rätt i att ta en pause.
Kommer dock sakna att få följa med dig i upp och nerförsbackarna pyntade i målande, vackra ord. Jag tycker att du är modig och generös i din blogg och även om det lyst med skam och skuld mellan raderna ibland hoppas jag att du vet att du är högst värdefull precis så som du är och att du ingen skam bör ha. Skörstark. Ge inte upp!
Dina texter har inspirerat mig och jag tackar dig för det och hoppas att du kommer tillbaka hit en dag...om du vill. Det du längtar efter kommer att komma till dig.
Må frid lysa i dina månögon.
