Imperfekt
Du talade om något slags ansvar, men jag höll inte med om att det handlade om det. Jag försökte kalla det för spår utav en annan tid, men insåg strax att det är en tid som ligger för nära mig för att kunna kallas en annan.
/ 0 Kommentarer
I januari
Denna dagen har rakt igenom pekat mot mig, in i mig och på mig. Alla andra dansar och det verkar så sorglöst. Men här sitter jag med mitt utanförperspektiv och undrar varför jag har ett utanförperspektiv.
Jag processar
Suddiga, mjuka konturer.
Kontra kantig, hård verklighet.
Ibland ser jag tecken om jag kollar noga.
Man kan ju ge upp hoppet om sig själv för mindre!
Det är en kall januarinatt och jag vågar inte längre lita på min naiva intuition.
Att vara en Fyra i ett test
Läste om ett personlighetstest från Enneagraminstitutet. Nyfiken som jag är, så klickade jag mig dit. Så fick jag fram svaret, en fyra. Så himla mycket jag! Roligt att läsa men också jobbigt att se sina mindre fördelaktiga sidor. Här är en del om vad som skrevs om sådana som mig.
Jag behöver hans hand för att somna
Det finns inget brus där vi befinner oss nu.
Det var ett nu som skrevs om till ett då
Så tog jag av mig mina vingar, hängde upp dem och putsade av resdammet.
Jag sparar bilden av henne nära ett hav, inom mig. Tillsammans med hur närheten kändes, innan den drogs i smutsen för många gånger.
Äntligen något att glädjas åt!
Har väntat på att 2014 ska ta ut en riktning åt mig. Idag bestämde sig ödet för att den ena uttänkta planen får stå tillbaka tills vidare. För efter 10 års jobb inom gynsektionen på Karolinska Universitetssjukhuset, så går jag i april vidare till Aleris specialistgyn inne i stan. Drömjobb som blir verklighet, det här känns ända in i själen. Så fasligt mycket rätt!
Smärtan och ilskan och tårarna
Ord skickas fram och tillbaka, där missförstånd, känslor och annat radas upp. Mina revben trycker så hårt mot hjärtat att jag är säker på att allt ska pressas sönder. Hudlösheten gör att allt sugs upp i mina celler och sakta förgiftar mig. Man blir varandras motpoler på mindre än en timme. Nu har jag nått det där stadiet då hela bröstet har låst sig och det är svårt att sova om nätterna. Har gått upp i alla sömmar.
Planerar i stora målbilder
Bild 1. Tonåringen hade egna planer. Men den lille och jag eldade tomtebloss på nyårskvällen och förtjusningen var fullkomlig.
Bild 2. Litet knytt utomhus på nyårsnatt.
Näst sista dagen på 2013 sliter i kroppen. Utlovade samtal som inte blir av och jag ger upp efter midnatt. Ett glas vin på det och jag vaknar på årets sista dag med sorgsenhet och ångest.
2014 har två möjliga vägar för mig. Jag behöver en brant att kasta mig utför, inte bara gå på samma raksträcka. Har en hinna av försiktighet kring min person men lever som att allting är möjligt, för allting är möjligt.
Ja. Det börjar brännas med en hel del alternativ, som jag berättar mera om när famnen inte är full av Isak.
