Jag bestämde mig över en natt för att tro. Det var i allra högsta grad ett aktivt val, en tidig majkväll under en promenad som doftade sommarregn. Misstron bubblade upp med jämna mellanrum och gjorde helhjärtade försök att dränka mig närhelst jag inte var beredd. Men jag hade valt att tro och aldrig ge efter. När mer än halva sommaren passerat, gav misstron slutligen upp. Hon kvävdes när jag vägrade ge henne luft att leva av.