Allt är väldigt oklart
De senaste månaderna har jag befunnit mig inuti mig själv och känt mig oförmögen att ta in några nya människor i kaoset. Jag har egentligen varken ork, lust eller plats till att bygga på något annat än mig själv.
Men så dök hon upp i februari och tog i för att knuffa undan molnen en bit, för att blotta något nytt för mig. Men allt jag såg var hopfösta stjärnor som glimmade i skarvarna. Så hon visade ännu mer och blottade en känsla som jag inte trodde var möjlig för mig mitt i all annan misär. Men jag tittar på hennes bruna fräknar lite för länge i solljuset och mitt hjärta pumpar extra hårt i hennes sällskap. Så jag låter känslorna kännas och själen gör sitt bästa för att orka ta in det.
Postat av: Anonym
Hon låter modig och fin. Precis som du.
Svar:
Annelie Hansson
