Men jag ser det och jag ska försöka ta mig igenom det. Andas och inte söndra, bara lugnt förstå och konstatera att delar av mitt liv och min person som jag hållt privat och skyddat, har blivit utlämnat till främlingar och dessutom förvrängt. Helt plötsligt låg de skaviga känslorna på bordet och jag kände mig avklädd utan chans att undkomma och paniken att fan, jag tänker inte låta nästa tegelsten trilla ner!

Jag önskar att det gick att olära sig saker. Avlära sig. Slippa ha kunskap om hur det kan se ut, hur andra människor har valt att behandla en. Sudda ut informationen helt och hållet och få fortsätta sitt liv osårad. För en viss sorts naivitet dör av hård behandling, så är det bara.