Att hellre vilja vakna tidigt än somna sent. Att vilja göra saker tillsammans; inte för att det måste finnas någonting mer, utan för att det är någonting mer. Att tänka på ett annat sätt. Att vara redo för en annan typ av tillvaro och att vilja hitta dit.

 

Jag satt och pratade med en gammal vän om hur vi mer och mer kryper ur vårt skal. Hur vi år efter år blir mer dem vi är och hur jäkla skönt det är. Den där känslan. Av att vara sig själv. Det blev en fin kväll, vi pratar inte så ofta på det viset, hon och jag, det känns ibland nytt ovant. Men just därför, är det extra vackert när vi gör det.

 

Och jag, jag längtar ingen annanstans ikväll.

Inte efter något annat alls.