I morse gick jag upp klockan 06.00 och åkte till jobbet. Jag tror att jag lämnade in min halvtidssjukskrivning redan efter morgonfikat och sedan slappnade jag av. Av upparbetad trötthet, av värkande fötter och åderbråck högt och lågt, av ren och skär utmattning efter en graviditet av kanske aningen för mycket som bara måste göras. På något vis lever jag i ständig oro för att göra människor besvikna eller belasta någon med onödig börda. Samtidigt har jag nu fått lova att gå med på att inte arbeta ihjäl mig, låta bli att le när jag inte orkar och självmant låter jag även bli att skämmas över att jag emellanåt är lite väl känslig.