Livet går så fort och det händer absurda saker varje dag, och vanliga saker. Steg mot ett kvarter som är välkänt, en människa som har förmågan att nå innanför huden, köttet in till benen. Som kan lyssna, som kramar när tårarna rinner och som påminner mig om vem jag är, vem jag vill vara. Jo, jag är tacksam för det. Ikväll hade hon passat bra på min balkong med ett glas bubbel i handen. Just sayin'.

Genom alla svängar finns det lite utrymme för missförstånd och irritation, däremot mycket utrymme för vänlig kommunikation. Så vi klarar det ändå ganska fint, trots våra olikheter och vår tidigare oförmåga att vara lika rädda om varandra som känslan ändå säger oss att vi är. Orden kommer aldrig någonsin att göra verkligheten rättvisa, men egentligen är det väl precis så jag vill att det ska vara.

Gravidkrämpor på olämpliga ställen och hormoner i överflöd. Kall torsdag i mars. Långt kvar till sommaren, långt kvar till sömn, risigt med pengar efter en hel massa vab. Halsar ur treåringens D-vitaminflaska i ren deseperation.