Livet går så fort och det händer absurda saker varje dag, och vanliga saker. Steg mot ett kvarter som är välkänt, en människa som har förmågan att nå innanför huden, köttet in till benen. Som kan lyssna, som kramar när tårarna rinner och som påminner mig om vem jag är, vem jag vill vara. Jo, jag är tacksam för det. Ikväll hade hon passat bra på min balkong med ett glas bubbel i handen. Just sayin'.