Att fira en ettåring
Ettårsdagen firade vi tillsammans med närmsta familjen, men förra helgen var det dags för ett kompiskalas! Ballonger blåstes upp och bebissnacks dukades fram.
Vi fick så sjukt fina presenter. En gullig bok, en body som det står "My mum is stronger than your dad" på, en giraff att dra efter sig, såpbubblor , ett helt gäng bilar samt en allrafinaste hemsydd tunika.
En soffa full med ettåringar. Ett vardagsrum i kaos. Det lyckliga med att fem av mina vänner hade den goda smaken att bli gravida samtidigt som mig. Jag älskade varje sekund av kalaset. Förundras igen över att Isak har funnits i ett helt år. Grattis igen, min underbara unge.
/ 1 Kommentarer
Misstron
Att omedvetet söka sig till haveri och kaos i livet,
för att verkligheten ska stämma överens med känslan inombords.
Hej hej, säger livet
Det är mycket nu men allt är okej. Jag befinner mig mitt i ett steg. Jag har ena benet i luften liksom. Det är som det är. Tiden, ni vet… man försöker hänga med.
Livet livet
I somras lärde jag känna en namne, hon hade nyss kommit hem från Australien där hon bott i sju år och gjort sig en karriär som bankchef. Hon är en mjuk men tuff tjej. Privat hade hon blivit slagen gul och blå av sin pojkvän men slutligen funnit kraft att bryta med det destruktiva, samma dag som han för första gången lät sin son se slagen. Idag fick jag beskedet av att hon, 30 år ung, drabbats av en massiv hjärnblödning under gårdagen och nu ligger nedsövd på sjukhus. Det känns så orättvist att någon som har kämpat så mycket de senaste åren, ska drabbas så hårt på nytt. Men livet är inte rättvist. Det är förgängligt och händelser som denna får en att tänka till en extra gång. På vad som är värt att kämpa för.
Ett år med Isak
Idag fyller min minsta unge ett år. Det är inte klokt vad fort tiden går och jag blir sentimental av att titta på bilderna. Han hade annonserat sin ankomst i någon vecka med förvärkar och vid en kontroll påstods det att han skulle väga 5 kg, därför blev jag igångsatt på beräknat datum.
Dottern på väg till mormor kl 06, en av morgnarna med falskt alarm
Jag var redan öppen 4 cm utan värkar, så barnmorskan tog hål på hinnorna ganska lätt. Med vattenavgången kom även värkar som golvade mig, men de var sannerligen effektiva. Visst var det intensivt och gjorde ont, jävligt ont. Men så här i backspegeln tycker jag att det var en intim, sensuell och kraftull resa, där min bästa vän och bebispappan höll mig uppe.
Tre timmar tog det innan han varmkladdig kom upp på mitt bröst. Lyckligtvis för mig vägandes ett kilo mindre än beräknat, blodig, sidenmjuk och rosig och med så svullna ögon att han såg ut som en liten groda. Försiktigt plirade han på mig med ett öga i taget. Hej.
Ända från början har Isak tyckt om att vara med och nära, hela tiden. Det där med att sova i egen säng har inte varit så viktigt för oss. Häromdagen tog han sina första stapplande steg utan att hålla i sig. Lilla barn. Jag är så glad att du kom. Jättefinaste Isak. Hurra och grattis på ettårsdagen!
Känner inte tid
Ge dig ut och lev, säger hon. Men känn min puls då, vill jag svara, det är ju du som gör mig alldeles levande och fin och bra. Men jag säger det inte. Det är så mycket jag inte säger.
