Apropå förra inlägget
Jag lyssnar noga längs skenorna i tunneln, men jag hör inga tåg. Inga konflikter finns i sikte. Kan det vara så att jag möjligen mognat? Eller har hon?
Man ska alltid tro det bästa tills motsatsen bevisas
Stötte på följande citat:
"Bli inte för optimistisk. Ljuset i tunneln kan visa sig vara ett tåg".
Själv ropar jag alltid hej innan jag har kommit över ån.
Godmorgon
Hade velat skriva något klokt här. Men kommer inte på något. Så jag får väl nöja mig med nåt korkat.
Som att så här ser jag alltid ut när jag vaknar på morgonen...
eller så här...
Krax
Vi är rädda om varandra nu och det går bra.
Jag andas för två ikväll
Nu behövde hon inte göra någonting annat än att sjunka in i sin egen värme. Hela världen var ett enda stort mjukt täcke som slöt sig kring en Mymla, och där utanför lämnades allt det andra.
(Sent i november av Tove Jansson)
Only want to burn with a fever that is real
- Vad är inte en kompromiss här i livet?
- Kärleken.
(Mer teatercitat åt folket!)
Välförtjänt myskväll med mig själv och sorglig sorglig film. Bra; så fick jag ur mig gråten som skockat sig. Jag kommer ihåg varenda detalj, utom när beslutet fattades. Jag kunde välja nej och jag kunde välja ja. Nätterna blir sannerligen kallare, men jag ångrar mig inte. Nu ska jag dricka rött te med jordgubbs och champagnesmak. Och skåla för att min blivande fru fortfarande har chansen att hitta mig. När kommer du? Jag tycker att det börjar bli dags nu.
The end
Det ska vara en ek
Livet är en pinne, min alldeles egna pinne. Ibland är den lite obekväm, full av kvistar och lite för kort att sitta på. Men då kan man ändå njuta av utsikten. Ibland ramlar jag av, eller råkar såga av den. Yr upptäcker jag att jag sitter på marken med pinnen i handen. Värst är när jag inte ens kan hitta den. Då tittar jag upp och den sitter där, nöjd och glad där den alltid varit. Högt upp. Fulingen.
Varje stund på min pinne är precis som det är tänkt att vara. Oavsett vad jag tycker om det.
Shop til you drop
Jag har köpt en tröja. Den är så fin i sig, och jag blir fin i den.
...
Jag är en jubelidiot.
Att vara i varandet
Så konstigt att man kan vara stor och stark och flytta berg, och samtidigt vara den där lilla tussen som vill gömma sig under sängen och aldrig komma ut. Det finns minst hundra sätt att leva på, för de som vågar leva. Det går att vara jättelycklig och ledsen samtidigt. Simultankapacitet. Mitt liv går bra just nu. Önskar att Hennes också gjorde det. Fast jag kan ju inte leva åt henne. Om jag kunde, så skulle hon få vara så här glad. Jag ska tillverka en sån här gladbubbla och sätta på hennes huvud.
Nice to be back
Nattliga eskapader
Och sen Hon. Vi har fått en närvaro fylld av de ting, för vilka inga ord finns. Den känns stark och lätt. Kraften jag ger och den kraft jag får tar snabbt död på alla tvivel som annars brukar leta sig in. Jag är en smula överrumplad av kommunikationen, den är på en nivå jag inte upplevt på mycket länge. Kan jag ens beskriva det?
Sammanvuxna
Jävlapisshelveteskitfan
!
Det känns bra att vara jag. Vilken tur.
Ett..två..tre..tio...
Som att snacka med en vägg. Vad är det för fel undrar mitt stilla sinne. People like that DO grow on trees. Kan somliga inte ens uttrycka sig? Elitisten i mig blir apoplektisk. Men jag får skylla mig själv, för jag låter bli att ta itu med det, inte ens när möjligheten serveras framför näsan. Jag är så jävla dum ibland.
Men det var kul att få använda ordet apoplektisk igen.
Koncentration blir kalas!
Jag hungrar efter tropiska färger i mitt liv. Jag djupandas och då blomstrar jag, det blir så jäkla bra när jag låter bli att loda efter rädslor. Jag har två mantran nu. Det är våga och släpp loss. Båda är förjävliga att jobba med, för ingetdera är bekvämt eller tryggt. Att knyta an på nytt utan bitterhet är på liv och död, men med öppna armar. Och det är skitsvårt att låta bli att le. Äntligen är det sol och isarna smälter!
Svammel för att slippa göra något vettigt av dagen
Dagens insikt
Nyvaken
Idag när jag släppte in mina två odjur fick jag celebert besök av en liten kattunge som kikade på mig med nyfikna ögon. Mer än så orkar jag inte skriva nu. Det är väldigt goda nyheter, för det innebär att jag inte går och bär på en massa skit inombords som måste ut så fort jag vaknar. Fan, jag skriver ju om kattungar!
Nu: somna om! Jag har långledigt. Om någon nu missat det...
Roligaste humorprogrammet jag sett på länge
Time to catch up
Idag åt jag lunch med en del av mitt hjärta, hon som inte bor så långt bort. Jag är ganska bra på att babbla om allt som inte innefattar det förflutna. Jag tror att jag försöker göra starten mjuk. Jag kan göra det, för sen sitter jag där och känner och vet att hon ändå ser rakt in i mig. Uppfattar allt. Det finns ingenting jag kan göra eller säga för att undvika att svara ärligt på hennes frågor. Hon märker minsta nyans eller förändring i min röst, hon lyssnar till allt jag säger men framförallt till vad jag inte säger. Det finns ingen chans att väja undan. Och jag förstår att hon förstår.
Tredje inlägget klockan tre
Fokus återupprättat, musik är min räddning. Christel, Dixie Chicks och Jewel är vänner i galenskapen. Det känns som en skön tröst. Att man alltid kan bli galen. Jag har nog aldrig riktigt varit vid mina sinnes fulla bruk. Varför låtsas då? Jag slutar upp med det, nu på direkten. Jewel är mitt vittne.
Bring me that horizon.
Blandad känslokompott som stretar i alla riktningar
Ombytlig?
Det är valet. Det finns inga hinder. Bara valet. Att nöja sig eller inte. Och att vara mild mot sig själv.
Vaknat på fel sida eller snarare rätt?!
Jag är sur. Man ska inte samtala med folk under sin nivå. Jag är sannerligen inte skapt för att stå ut med några tröstpris.
Sinnesro av att städa.
Lyckligt lottad kvinna
Mörka november innehåller sannerligen ljusglimtar
Rapport från tröttmössan
Om en natt är jag nio nätter ledig. Kvalitetstid.
Tanten är less på att vara utan egen bil
Pga allmän nyfiken begäran om vad som pågår!
Minds are at ease
Vem sa att det någonsin skulle vara enkelt?!
Come on last hopes, come on dreams, come on heal me....
Nyss stod jag en stund vid ett fönster och tittade på snöflingornas dans. Det såg ut som om de inte visste om de skulle flyga uppåt eller tillåta sig att falla. De landade mjukt. De litade ödmjukt på att livet tog emot dem. Vi skapar vår tillvaro inom ramen för vårt öde. Allt är föränderligt och det är så förbannat vackert! Och trots att mitt vemod är alltmer sällsynt, är det nätter som denna som jag behöver tappa allt ve och bara behålla mod. Modet att tro att de jag håller nära ska förstå sig på min kärlek, för den är det enda jag har som verkligen är mitt.
Om jag måste falla, må det åtminstone vara från höga höjder. Det har jag alltid sagt.
Ljusnande tider
Utmaningen har landat
Jag har blivit utmanad att berätta sju sanningar om mig själv:
1. Som fattig student plankade jag på tunnelbanan och åkte fast. Ringde SL:s kundtjänst och frågade om jag fick delbetala. Snyftandes ljög jag friskt om att jag nyss fött tvillingar och det var så dyrt med blöjor. De avskrev hela bötern.
2. Folk brukar tycka att jag är förbannat envis, but they ain´t seen nothing of me yet.
3. Jag föddes med missbildad tungsträng, som gjorde att jag inte kunde sträcka ut tungan utanför munnen förrän jag opererades vid 16 års ålder. Det säger även vid vilken ålder jag ansåg det som ett problem att inte kunna kyssas ordentligt...
4. Jag tycker att kvinnliga bröst är det finaste som finns och kan inte stirra mig nog på dem. Finns det dessutom en urringning så har jag mycket svårt för att se personen i ögonen.
5. Jag borde förmodligen ansluta mig till anonyma internetmissbrukare, eftersom jag hänger framför datorn sjukligt många timmar per dag och tycker att ett dygn utan den är lika med en evighet.
6. Jag har en faslig fobi för att andra ska höra när jag kissar. "Nummer två" ska vi inte ens benämna vid dess riktiga namn!
7. Jag har i flera år haft en hemlig önskan att lära mig dansa Riverdance. Jag vet var det finns en sån kurs. Men det kommer troligtvis aldrig ske eftersom jag har självinsikt kring min rörelseförmåga.
Jag utmanar:
Johanna
Helene
Teresa
Sara D
Alexandra
Vicktoria
Per (Fast han har inte bloggat sen i februari)
Regler:
Länka till din utmanare
Berätta 7 sanningar om dig själv
Utmana 7 bloggare
Lämna meddelande till dem du utmanat
Near you always
Den här risken med att leva ensam räds jag inte. Jag är rädd för många andra saker. Men ensamhet; det klarar jag. Så jag har släppt resväskorna och håller på att lämna ryggsäcken som jag glömt att jag bar på.
Nu är tid för mod.
Lördagslyx
Vi måste ta tillvara alla möjligheter till tröst.
Så ikväll ska jag sympatiäta hummer, choklad och dyr champagne med min närmsta vän.
Här och nu är jag fullständigt tillfreds
Internetberoende
You don't settle for anything less than what you truly desire and you work very hard to get it. You tend to live in every place except the present - you are prone to daydreaming about the future and re-thinking the choices you made in the past. Sometimes you get overly caught up in your thoughts.
You are thoughtful about your life choices and think in terms of yourself, others and the world in which we live. You have a great sense that we are part of something much bigger and we must be good to others, if we want others and the world to be good to us.
Your notions about romance are viewed as unrealistic by many, but don't let that stop you. When you think of romance, you think of huge gestures of commitment, sacrifice and love like we see in the movies. Flowers, chocolate, and wine are just some of the ways to your heart.
Där jag är
Skönt att sätta riktiga ord på känslor. Och göra det på mitt sätt.
Nu ska jag flumma vidare i ett mail.
Byggbranschen
Jag kan låta bli!!!
Jag kan!
Jag kan...?
...when you float like a cannonball...
Om det ändå vore så.
Grå månad
Jag fick en rolig kommentar mailad idag: Annelie + te = Äktenskap
(Ja, i väntan på en fru får man nöja sig...)
Huvudet på spiken
Det var alltså en kompis till mig som blev utsatt för väpnat rån. Eller, kompis vet jag nu inte men bekant. Hur som helst, han var på väg hem från krogen en kväll när en maskerad kvinna kom ifatt honom bakifrån, tryckte upp en pistol i ryggen och sa: Pengarna eller livet. Så han gav henne sin plånbok. Hon blev fast sen och det blev rättegång.
Ja alltså det är inget fel på honom, egentligen. Men det är ju faktiskt ett par små saker man undrar över. För det första: Vad i all sin dar gjorde han ute vid den tiden!? Halv ett på natten, mitt i centrala Stockholm! Jag menar, lite får han ju faktiskt skylla sig själv, va.
För det andra måste man ju säga att han var minst sagt utmanande klädd. Kritstrecksrandig kostym, slips och blanka skor. Vem som helst kunde ju se att han hade en plånbok, man behöver faktiskt inte gå och skylta med det på det där sättet! Men så gick det ju som det gick också.
Och för det tredje: Varför gjorde han inget motstånd? Va? Okej, pistol i ryggen säger ni, men det visade sig senare att det bara var en vattenpistol! Hon hade inte haft för avsikt att skjuta honom eller någonting, men han lämnade villigt ifrån sig plånboken, sådär bara, utan vidare!
Allt detta visar tydligt att han egentligen ville det själv. Och det är ju inte så konstigt? Alla människor har ju ett naturligt behov av att ge. Och speciellt män, så har det ju varit ända från stenåldern att mannen har ett naturligt behov av att försörja en kvinna.
Dessutom framkom det vid rättegången en hel rad förmildrande omständigheter som gjorde att straffet sänktes: För det första hade kvinnans försvarsadvokat kallat in några av hans kompisar som skulle vittna om hans karaktär. Han hade nämligen under kvällen vid flera tillfällen setts bjuda sina vänner på drinkar. Fullständigt strödde pengar omkring sig, gjorde han. Och det säger ju en hel del om hans karaktär, han är sån helt enkelt.
För det andra så hade rånaren varit på samma krog och sett honom bjuda runt sig så där. Och sen så gjorde han ju som sagt inget motstånd heller. Alltså hur i all världen skulle hon plötsligt kunna förstå att han som verkat så positiv hela kvällen sedan plötsligt inte ville?
Ja, och så tog det hela inte så lång tid heller, han hann ju egentligen inte lida särskilt mycket.
Försvarsadvokaten hade också kallat in en psykologisk expert som kunde vittna om en av de grundläggande skillnaderna mellan kvinnor och män: Det är nämligen så att kvinnor helt enkelt behöver mer pengar än män. De har större pengadrift som det heter på fackspråk. Kvinnor ska köpa smink, mensskydd och behå, så är det bara, helt enkelt.
Jaja. Så det slutade med att hon frikändes, såklart. Lyckligtvis, får man ju säga. Jag menar, någon rättvisa måste det ju ändå finnas här i världen...
Drömtydning
Tankar över en kopp te
Det går bra nästan jämt.
Morgonpigg
Vi pratade med varandra i tre minuter.
Sen sov jag gott i tre dagar.
Min söndag i sju meningar
Handlade färdigmat till lunch och tog oss varsitt glas vin. Sen pratade vi allvar och jag blev helt utmattad. Lade mig på sängen och somnade innan det var dags för musikal, Sound of music på Göta Lejon. Den är väldigt lik filmen.
Imorgon vardagsbestyr, skoldag, skjutsning till aktiviteter, nya tag. Men först sovdags igen, inatt med armarna kring barnet.
Jag vill alltid hångla i mina drömmar - god damn it!
Rödvinsfilosofi
Det genuina kan inte mätas i kvantitet. Det har varit en tyst kamp. En kamp mot varandra och begränsningarna. En kamp mot oss själva. Men det gick inte längre att förneka att somligt är här för att stanna. Det blir vad vi gör det till. Du hämmar dig och bygger murar. Jag river dom bit för bit. Men nu; är tid att andas.
Nog är det så alltid
Dagens kort:
The Seven of Pentacles card suggests that my power today lies in timing. I have earned the payoff or rest. I don't interfere with the natural progression and development of things that are out of my hands at the moment. But I know it is about time for a change. I am empowered by preparation and my asset is using time wisely.
En ny årstid
Förändring.
Breathe out
En ros till mig.
Som stretar på i motvind.
Som vågar utsätta mig för risken.
Som orkar stå kvar fast några säger att jag inte borde.
Att härbärgera. Acceptera. Lära sig leva med.
Istället för att kämpa, stånga och försöka förändra.
Inte så väldigt mycket jag, va?!
Jag är igen.Nu sätter jag hänglås på somliga tankar. Jag behöver vila.
Always love at the very core of your being
Idag är ingen vanlig dag
Egentligen hamnade allt det där mellan några ganska fåtaliga ord. Men mitt liv är ett brev till henne, skrivet med osynligt bläck. Och jag vet att hon förstår. Vänskap och empati. Rödvin och choklad. Hemlängtan. Jag har aldrig underskattat betydelsen av nära vänskap. Så bollen vilar hos henne.
Vardagsnöje en torsdag
kysser livet
god morgon
när jag vaknar
tillit
tillförsikt