Hej då Stockholm och jobb. Hej Lindvallen, slalom och ledighet! Nu pausar jag från internet några dar. Och förresten. Man måste våga tro på att äkta kärlek finns när man hör Sarah Mclachlan sjunga. Allting annat vore mycket grymt.

Olika minnen som etsat sig fast i huvudet. Tanken på henne gör mig så porrig.

That's fine with me.....
 

Lyssnade på den här sången nyss. Både gammal historia och framtid sammanfogat. I ett då, där jag knappt orkade och ett nu, där jag andas. Och ett om, som jag kanske får uppleva någon dag. 

Jag vet vem jag är
Vad jag vill ha
Och ge
Min själ är vid
Mina tankar flexibla

På det stora hela har jag haft ett bra år 2007. Känslostormigt är ett annat ord. Harmoniskt också.

Jag tror att det är bra att tänka på allt det som gör dagarna lite guldkantade. Som ger det extra skimret. Så man inser hur bra man faktiskt har det.

Världens sötaste telefonsvararmeddelande väntade på mig idag när jag vaknade efter nattarbetet:

"Om du och jag hade varit ihop hade vi firat det här nu. Men jag tänkte att jag ville dela det med dig iallafall, även om du ligger och sover".

Livet ger mig många skratt men även några ömma tår eftersom jag ständigt snubblar över mig själv. Jag antar att det är i sin ordning. Vad kan jag göra när det enda som flyter i mina vener poesi, poesi, poesi och du skulle bara vara tillräckligt full för att få höra. Det är vackert. Saker finns där i mitt huvud, det som tusen texter kanske kan säga.

Eight hour cream. Säkert giftigt som satan, men det funkar.

Adjektiv adjektiv, vad säger de egentligen? Jag sa att jag tar ledigt från allt nu. Vännen svarade att jag ska sluta säga saker jag inte kommer hålla. Och det är ju en herrans poäng.

(Nattligt rödvinsblogginlägg från Stockholm)

Emma: Får jag ta en lussekatt?

Jag: Ja, men det kostar minst en puss per russin.

Emma: Jaha. Jamen då pillar jag väl ut dom då.

Är de inte väna och ljuvliga, de små liven........

Till synes oförändrad. Men inuti bultar en obotlig romantikers hjärta och det vill bara bli utsläppt. En vacker dag ska det få flyga fritt. En vacker dag, när världen runt om faktiskt är redo.

Traditioner är till för att upprätthållas, jag och P står redo för tredje året i rad. Biljetter bokade till Gaygalan i februari! Nu är bara frågan hur galaglittrig jag ska vara. Ganska mycket tror jag. Man får inte ett roligare liv än man gör sig! Nedan bilder från 2006 och 2007.

Imorgon är jag en arbetande kvinna. Välbehövligt avbrott från mig själv. Så mycket saker jag har att se fram mot kommande månader. Ändå är grundkänslan att ingenting är roligt eller värt mer än en axelryckning. Inte ens det jag VET är roligt orkar jag med att ta in.

Så mycket som snurrar inuti mitt huvud. Ibland önskar jag att jag kunde kapa av den ena sidan av mig för den andra sidans vinnings skull. Men det är väl inte så världen fungerar. Vänster OCH höger hjärnhalva. Förnuft OCH känsla.

OCH!!!

Jag har en chokladmoussemage. Så idag käkar jag spenat och tänker på min hälsa. Kanske att jag hetsäter lite havregrynsgröt senare. Jag tror fan jag ska lägga lite mer energi på att vara snygg. Kanske visa tuttarna lite mera också. Två personer har hittills hållit med mig om det.

Välkommen till en dag i Annelies liv
Den klassiska berg och dalbanan
Jag är aldrig långtråkig

Shut off the hopes and possibilites, wipe out my imaginations

Min kropp är Mount Everest
Mitt hjärta är inbäddat i tjära
Jag känner mig som vatten
Jag är trött och trilsk
Jag borde sluta analysera ord

För jag fattar som vanligt ingenting alls eller inbillar mig fel.

Jag omskapas. Förändras i mina egna ögon. Allt som inte är fastfruset är vackert. Föränderlighet eggar mig. Jag är under ständig utveckling. Igår jobbade jag också på att lägga lite band på mig själv, säga nej, stoppa där jag kände att det kanske inte vore så smart. Jag är smart. Så ska det förbli!

Känner mig som om jag kommit ut ur en ofrivillig exil. När PMS:en tar slut blir världen vacker igen. Tänk att jag får ett skynke över ögonen 10 dagar varje månad. Helpuckat! Slöseri med tid! Urk. Nästan en anledning till könsbyte. För DET vore ju verkligen en bra plan för mig...eeeh...

Här kommer en bild bara för att den är rolig. Undrar vem som vill gå på kassa möten?!

Litet svartsjuketroll vaknade och tog över i min hormonella kropp. Han är nu landsförvisad. Jag har släppt taget om mig själv och har ont i kroppen, men den fungerar iallafall. Jag vet ju vad jag måste göra. Lämna fru Självömkan där hon hör hemma (Och det är inte hos mig). Hej Kaos, du är en sån där kompis som växer utan tillsyn. Det enda som verkligen frodas när jag vänder ryggen till. Mitt liv är ett långt äventyr, med starka spännande känslor. Typ.

Ord som raderar tidigare sagda ord överrumplade mig. Jag har slut på illusioner men det orsakade ändå akut andnöd. Den ofrivilliga smärtan är fastnaglad under en millimeter skinn. Slits mellan olika krafter inombords. Auran spretar åt alla håll.

Det var ingen bra idé att använda samma gryta till broccolin som till tevattnet. Broccoli-te behöver ni inte försöka uppfinna. Tro mig. Det kommer aldrig att funka.

I natt drömde jag att jag tog mig in hos en kompis och började diska och städa hennes lägenhet. När hon sen dök upp skämdes jag sjukt mycket och gav mig av, och passade på att lämna tillbaka lägenhetsnyckeln som jag ju missbrukat så gruvligt.

Det är alltså så hemsk jag EGENTLIGEN är: En inbrottsdiskare.

I väntan på den rätte har jag gott sällskap av Bodil Malmsten, i skriven form:

"Något så hämmande som att vänta finns inte. Den som väntar skapar inte, den som väntar lever inte."

Och jag vet inte om jag borde tillbringa tiden med att tänka över mina relationsmönster, eller om jag helt enkelt ska acceptera att jag funkar bättre som relationsmaskot till andras förhållanden.

Julstjärnor upphängda (check)
Hyacinter inhandlade (check check)

Julmusik spelad (check check check)

Om solen skulle få för sig att inte gå upp en morgon, skulle vi som bor i det här mörka hörnet av världen inte märka något konstigt på flera timmar. En ganska långsökt fördel med det bedrövliga vintermörkret.

Dottern på kalas hela kvällen, hemma sitter jag med halvfärdigt julpynt. Här är lugnt och fint. Det är bra att ha lite tråkigt ibland, speciellt om man kan ha det med ett glas vin. För övrigt nonchalerar jag mitt behov av fysisk närhet just nu. Andra saker uppmärksammar jag desto mer. Förmodligen klokt, eftersom beröring bara är värt något när den når alla sinnen. Tiden känns avlägsen nu. Men kroppen minns ännu. Hur länge?

Drömmer om ett hus. Fast ett sånt hus behöver man nog vara Två om. Kanske inte så onödigt stort, men med plats för drömmar och kärlek. Nivåer, rymd, musik, kuddar, böcker, ljus, en säng, himmel, hav, växter, konst. Men framförallt rofyllt.

Jag längtar till framtiden men kommer inte dit utan att leva i nu. Å jag är sååå filosofisk.

Right...