Tungt att ta i


Morgonen kunde börjat bättre. Idag är en tydlig och ogenomtränglig vägg upprest mellan mig och verkligheten. Jag är här men inte här. Jag är där men inte där. Jag är här men ändå inte. Flytten är snart och jag är ledsen för jag har ingen lust med stressen, helt enkelt. Så ser det ut. Mentalt har jag redan flyttat ut ur det gamla, men inte börjat trivas i det nya.

Det var längesen jag kände mig hemma nu.

Att svamla om himlavalv

Ikväll lyser fullmånen så fantastiskt starkt, att jag önskar att det fanns en du att tänka på.

Oj, redan tisdag?

Bland stressade timmar och morgontrötta huvuden, vaknade hon ändå upp med ett leende på läpparna.

Bra

Idag har dottern, K och lilla E förgyllt min tillvaro och planering har pågått. Sorgstänk över den lägenhet som snart är förlorad kontra längtan efter den jag vill ha. Klargöranden av prioriteringar och skisser i tanken. Vi har även ägnat oss åt flams och nonsens, sånt som vi är i särklass bäst på. Nu är vi klara för dagen och det är tur, för det är en trött post-nattarbetsmåndag. Några stapplande steg har tagits mot det hem som formas. Så sakteliga, men så stabilt.


Nu ska det målas!

Jag är lite stressad och nervös redan nu, men glad. Idag är en viktig dag, idag är en dag jag kommer minnas, idag är en dag som gör skillnad.

Idag är dagen när jag får nyckeln till min nya lägenhet!

Lång söndag

Tyngd i bröstet med längtan efter barnet. Jag försöker bota med att se på film, titta ut och tänka att jag ska växa och kliva hel ut ur saknaden. Jag klarar mig, hon kommer tillbaka imorgon. Men att fixa dagen, det är utmaningen. Att vara i nuet, i saknaden och längtan.


Rapport från nattarbetaren

Känslolivet ligger stelnat som vinterisen över sjön. Här rör ingenting på sig, varken invändigt eller utvändigt. Att jag alltid ska förbanna likgiltighet de få gånger det kommer över mig, är märkligt. Att jag alltid ska eftersträva något som känns, något som får hela mig att vakna till liv. Att det ibland inte spelar någon roll om detta något är glädje, ilska, ensamhet eller lycka. Bara det känns.

Ny utsikt

Nu flyttar jag om mindre än en vecka. Till lugnet, till varmare vår, till knoppar som strax ska brista. Till den stjärnbeströdda natthimlen och parken i månsken. Hem.

Sol i hjärta sol i sinne


Idag får jag handpenningen på försäljningen av min lägenhet!
Firar med mjölkstuvade makaroner och en promenad i vårsolen.

If I could have a second skin I'd probably dress up in you

En gång i tiden kärade jag ner mig i en kvinna. Hon sa att det var lönlöst, men jag tyckte att hon sa lönnlöv och började skriva en dikt om träd. Den blev dålig så jag la den åt sidan och tänkte att det var fel tid. Men jag blev glad ändå faktiskt, lycklig. Varm och nära. Nära. Det mesta av det jag önskade för oss, har jag fått. Det kanske bara såg lite annorlunda ut än jag trott och blev inte igenkänt vid första ögonkastet.

Nu ska jag trycka på "spara & publicera", fundera över om jag ännu en gång blev för personlig och sedan sova.

Onsdagsmys

 

Det är lite bråttom, fast bara med mina mått mätt. Några flyttlådor borde packas innan kvällens tv-program börjar och så ska jag hinna dricka te. Det är en liten ceremoni när jag dricker. Mjölken ska tas fram och vattnet värmas till exakt rätt temperatur, då bubblorna blir som små korpögon. Ja ni märker, man hastar inte över fastän tiden är knapp. Allt är en fråga om prioritering, tänker jag. Så går en dag, en vecka, ett liv. Och det känns som en bra väg att gå, där det enda jag kräver av mig själv är uppmärksamheten. På livet.

Så olika

Jag har vänner som går från den ena kärleken till den andra. Det är som att när känslorna för den ena tar slut, så börjar känslorna för nästa. Och jag kan inte låta bli att känna en viss avundsjuka, tänk om jag bara kunde göra så också.

Men jag är nog inte någon som slutar känna bara sådär.

Post-nattarbets-status

Dimma långt innanför skalet. Snöslask som sipprar in i porerna. Impulser från skadade nervtrådar. Blöta kattpälsar. Trötthet. Proppad med stress och tristess.

Fy vilken sugig tisdag. Och kom inte och säg att jag borde sätta fart med att packa flyttkartongerna. För det vet jag redan.

Ljusnande tider

Utanför fönstret ligger ett färskt snötäcke och glittrar i solen. Sommartid, är det verkligen en rimlig idé frågar jag mig. På söndag vill jag se mirakel i så fall.


Summerar

Det kommer toppar och det kommer dalar, stretar emot och vill ibland inte. Men jag känner ändå att gången redan är given, för våra samtal flyter så lätt och tankarna vi utbyter handlar om allt. Vänskap, kärlek, livet, döden. Jag förundras över att vi fungerar så, vi människor. Dras till varandra med magnetisk kraft och värmer varandra i sinnet. Att vi hittar varandra, öppnar oss och tar in, känner tillit och kan ge. Mitt i allt vi delar, finns också skarpa skillnader. Men som inte klyver, utan istället adderar.

En melodi kommer för mig: Vem kan segla förutan vind? Herregud, utanför blåser det halv snöstorm, definitivt tillräckligt för att segla. Det är storm men jag vill dit. Det är vackert och förväntningar och historia som rullar in och jag aktar mig inte alls. Våren kanske skulle vara både för och emot, men inte jag… jag är redan inne i allt.

Och klockan tickar på

För egen del har jag inte stuckit ut näsan än. Pyjamas och tofflor... inte hela dagen men några minuter till. Min plan i snöandet (!) är att hämta upp noga utvalt sällskap för att välja tapeter och färger till nya lägenheten. Att hinna saker i tid har blivit min akilleshäl och att morgonblogga förbättrar inte oddsen.

Ett litet problem bara

Jag sitter som en grevinna i soffan med ett glas italienskt och levande ljus. Ibland är det som mysigast sent på kvällen och då är det ju synd att sova. Ett litet problem bara. Jag tänker lördagsmys, rödvin och brieost. En klassiker, helt outstanding. Men någon har visst handlat nötter istället. Det kan ha varit jag. Hur tänkte jag där?

Ändrade planer

Men så är jag då oväntat hemma igen, eftersom arbetsbrist rådde i Oslo. Det tycker man ju att firman borde tagit reda på innan de flög dit mig och sättet de skött det hela på är under all kritik. Tänkte inte sitta kvar och glo på väggarna utan fick tag i en sista-minuten-biljett med Swebus, så jag satt som en ostbåge och surade hela vägen hemåt i natten. Nu har jag övertalat mig själv om att ledighet ändå är det bästa. För här finns hemmet, katterna, känslan, solen och vinden i träden. På en lördag.

Realtid

Vissa nätter är oändliga. Det känns som att det kan bli en sådan natt inatt.

Norge har ett kasst system

Hemlängtan och saknadskänslor. Det är lätt att få det här.

Nu skulle jag önska

Drömmer att jag inte har något speciellt inbokat. Drömmer alltså. I själva verket flyger jag till Oslo för att jobba över helgen och jag vet att det inte kommer att bli mycket tid över. Eller rättare sagt... den tid jag har att skriva, lämnar inget över för reflektion. Om jag ens har internetuppkoppling. Så alltså, det kan bli lite glest under ett par dagar.

Jag myser i soffan och tänker inget händer här, men det gör ingenting om dina händer är här. Varför lyssnar du på så ledsen musik, frågade någon apropå klippet i mitt förra inlägg. Så här kommer en lika bra gladlåt också då.


Det gör ont i mig med

Det är bra att bli arg, när det är befogat. Men sen är det ju det där med att inte måla fan på väggen helt i onödan, så hädanefter låter jag alltså bli att göra drama av icke-drama. Omedvetet försöker jag tydligen straffa ut mig själv ibland. Sparken jag fick för det tog på ett snällt sätt, tog mig till en punkt jag behövde bli påmind om.

Ibland upptäcker jag artister eller låtar som träffar med millimeterprecision rätt, texter som känns som en rip-off på mina egna känslor. Allt kan stämma och den enda känslan jag då får i kroppen är att jag aldrig, aldrig vill sluta lyssna. Det här är en otroligt vacker video till en lika vacker låt.


Godmorgon

Kom på mig själv med att stå i duschen och fila fötterna inför besöket på vårdcentralen i morse. Man är allt lite rädd att visa sin skit för andra, sina skorviga hälar och sina obekväma åsikter.

Nu har jag krupit upp med det här kompisgänget för att se på film:


Tänka om, tänka nytt, eller inte tänka alls

Dagens chock är att jag måste dricka te ur fel kopp, för min favorit tappade örat när den for i golvet. Finns det något värre än det? Ja antagligen finns det väl det, men just nu kändes det inte så. Visserligen gick den sönder igår, men chocken sitter i än. Djupt.

(Varför kan jag bara inte blogga om smink och kläder och sånt som folk vill läsa....)

Hrmpf!

Jag tar mig framåt, men aldrig på andras bekostnad.

Det var allt.

Utan att säga

Klockan ringde tidigt och jag slog upp ögonen från en dröm, en lite förbjuden. En sådan som när jag vaknade ingav mig med ett lätt obehag, samtidigt som jag fortfarande kunde återkalla den underbara grundtonen. Ja, det var nog lite erotik med... och gränser som passerades. Att få vakna med solen i ansiktet och dagen ograverad, är en känsla som jag vill bära med mig idag och alla dagar.

Om jag bara inte hade tänkt så mycket

Det är jobbigt med människor som tänker för mycket, det kanske låter fint men det är det inte. Det komplicerar bara. Om jag hade pratat lite mer istället, om sånt jag borde säga. Varit lite mindre jag och lite mer vanlig.

I mitt hjärta

Mellan intensiva ögon och ljuvliga ord hade jag en rolig helkväll på stan, med människor som det var lätt att skratta med! Någonstans mellan Södermalm och midnatt uttalades några meningar på mitt mobilsvar. Tacksam för ordens gnistrande skönhet, för dess magi, dess läkedom och omkullstörtande kraft.

Sen åkte vi vidare åt varsitt håll. Kanske åkte vi hem. Kanske hittade vi hem.

Nu satan-i-gatan är det partyfredag!

Oavsett väder idag, så lever jag bara i att solen lyser och himlen är blå.
Signalerna är därmed entydiga om att det blir en rolig kväll!

Boots No7

Nu är det dags för lite reklam. I en jämförande artikel såg jag att en av de få antirynkkrämer som verkligen fungerar är Boots No7 beauty serum, så när jag nyligen var utomlands och fann den i taxfree så slog jag till. Jag är inte jätteskrynklig i ansiktet, men redan efter två användningar har den trollat bort det mesta av linjerna i pannan och gjort huden silkeslen. Så är man inte redo för botox så är den här ett givet alternativ, klicka på bilden så kommer ni till ett inköpsställe med bra priser. Annars finns den säkert i nyskick på Tradera också.


Drömmar

 

Jag har massor av tankar om vad jag vill förverkliga i livet. Men spärrarna är just nu för höga för att ta sig över, så planerna får vila lite som målbilder i mitt huvud. En av de starkaste bilderna är hur jag bor vid havet och har en stickad tröja som luktar salt och fisk. Jag vill sitta på klipporna varje kväll och se hur vågorna gungar stillsamt, oupphörligt och oändligt. Jag ska bli en tänkande gumma som havet inte anpassar sig efter, måsarna ska skräna och himlen gnistra av stjärnor om nätterna. Mina val som en dag kan bli sanning, bara jag låter drömmarna verka i mitt medvetande.


Morgonsyssla

Jag sökte en förändring och färgade håret rött.


Fanfanfan!

All förbannad sol som sticker i ögonen så att man inte kan somna om, fick sätta rubriken idag.

Helst vill jag ligga. Kvar. Men det det är alltid nån unge som ska skyndas på till skolan, en morgontv som vill bli tittad på, en katt som ska klappas och ett te som ska drickas. Det är ett hårt liv jag lever dessa dagar, sanna mina ord.

Impulskontroll

Man står där utan att vackla. Man är så fokuserad på att det bara kan vara på ett sätt, att det bara är på ett sätt och så länge jag ser min fasta punkt klarar jag av att stå upprätt för alltid. Jag biter mig i tungan varje gång jag ser en vacker människa. Jag biter mig två gånger, varje gång hon ler emot mig. Visst kan man klara sig utan en låga men då gäller det att ha hjärna, så jag samkör alla impulser med sunt förnuft. En ny värld står där och väntar på mig och jag tänker beträda den okända marken i trygg förvissning om att jag klarar det.

Det blir mitt!

Om några veckor flyttar jag. Alla möbler är där de inte ska vara, smågrejer som man inte vet var man ska packa ner är utspridda överallt. Men snart, snart, är det färdigpackat och dags att ösa över allt in i det nya hemmet.

Ett riktigt hem som bara är mitt och dotterns. Där ska vi bo med våra små egenheter och frodas och vara lyckliga. Badrummet är pyttelitet, det finns varken parkettgolv eller diskmaskin och vi blir utan trädgård. MEN: Det är större och billigare än jag bor nu och ligger i samma kvarter, det finns en park utanför dörren och vi kommer kunna bo där utan att bli sjuka av radon!

Kvällsmys

Liten kommer hit och jag är här och hon har så mjuk hud. Jag håller näsan tryckt mot hennes hår och lägger mina alltid lite kalla händer mot hennes värme. Man får aldrig vara ovarsam med kärlek och hennes huvud är varmt mot mina läppar och jag blir nog allvarligare än jag borde.


Joy!!

Jag insåg idag, att om man skulle googla celluliter eller apelsinhud, så skulle man förmodligen få upp en och annan bild på mina bakre regioner. Så även om man skulle googla världsdel.

Det vackra finns i det enkla

Jag tycker att det är fint när någon lägger detaljer på minnet. Mymlan visar sig kunna mitt arbetsschema utantill och jag bjuder henne inte längre på mjölk i teet, utan dricker det själv. Kommer man någonsin tillräckligt nära eller är det alltid en känsla av att det finns mer att utforska, närmare, inuti?

Smittsamt


Regnbågsfamiljen utökades när min f.d älskarinna födde en frisk liten krabat imorse, men jag kan försäkra er att jag inte är den skyldige... Den här bebisen kan glädjas åt att komma till en tillvaro full av kärlek från två föräldrar och en medförälder.

Själv gör jag upp egna framtidsplaner. Jag har en kropp som längtar och ett hjärta som redan har reserverat ett utrymme. Om det blir som man vill.


Solsken över mig

Idag är en vanlig seg nattarbetslördag. Det är helt okej med lite tråkkänsla, det där som jag förut inte brukade klara av. Förresten vill jag be alla mina miljontals läsare om ursäkt för ruskigt tråkiga blogginlägg, jag skriver bättre när jag är ledsen. Jag har alltid svårt att finna ord när jag känner mig glad, jag kan bara skriva ordentligt när världen är målad i gråskalor. Just nu är jag kanske för upptagen av att må bra, för att kunna formulera något vettigt.

Första nattpasset av tre

Om jag använde mig av kategorier, så skulle det här inlägget hamna i:
"Jävlar vilken arbetsnatt, jag hinner inte med att skriva något."

Det går bra nu!

Jag vill gärna ha bra människor vid min sida, men jag vill inte vara beroende av någon. Jag är liksom självständigheten själv. Jag har alltid varit Hon Som Klarar Sig Själv. Jag tycker att det klär mig.

Dagens låt i min spotify:


Att följa sitt hjärta

Ja. Jag har inte så mycket att säga just nu. Eller, det har jag väl alltid. Men jag har varit nervös över lägenhetsförsäljningen hela dagen och är nu alldeles nöjd men matt! Så jag ger er en fin bild istället.


Dygnsrytm

Det är veckans en och en halv hellediga dag och jag vill inte att det ska ta slut. När jag var yngre ville jag bara att dagarna skulle vara över så fort som möjligt och att nästa skulle börja. Det vill jag inte längre.

Det är mars 2010. Utanför fönstret är det massor av snö och termometern visar fem minusgrader. Du är du och jag är jag och för stunden duger livet alldeles utmärkt.

Lägenheten såld!!!!

...och jag får det pris jag vill ha!


Morr

När jag vaknade efter nattarbetet hann jag vara på bra humör i ungefär 45 minuter. Sen gjorde han mig förbannad till bristningsgränsen. Gamla ilskor och gamla oförätter och gammal gråt rullar in och svämmar över, jag hinner bara ta korta hastiga andetag mellan vågorna.

Utveckling

Jag har alltid varit en sån som älskar att planera. Jag tycker att det är skrämmande att inte veta vad som kommer sen och nöja sig med livet som det är. Att finna sig i att vara den man är, istället för den man ska bli.

I hate waking up

Inatt var det svårt att sova, jag gick många barfotavarv i tanken. Ibland blir det skönhet av omöjligheter och jag önskar att det fanns garantier för fortsättningen. Men ingen kan veta hur det blir och den här gången är det bara jag mot mig själv, för mig själv. För livet.




RSS 2.0